Temat på mötet var Blekinges järnvägshistoria.


Tidtabell Nättraby-Alnaryd-Eringsboda Järnväg 1926, från www.blekingebanor.se

Torsdagen 22 september höll Blekinge släktforskarförening höstmöte i hörsalen på Karlskrona stadsbibliotek. Drygt 20 talet medlemmar hade infunnit sig.





Ordförande Annika hälsade välkommen och förklarade mötet öppnat. Ann-Margret Kjellander satt ordförande och Björn-Åke Petersson är vår ständige sekreterare.

Efter mötesförhandlingarna, som snabbt avklarades, hälsades karlskronabon Ingmar Elofsson välkommen att föreläsa om Blekinges järnvägshistoria. 
Eftersom Ingmar skulle föreläsa inför en släktforskarförening började han med att berätta om sitt eget ursprung. Han föddes på Österlen i Skåne där hans anfäder brukat jorden i många generationer. Han omtalade att det hade varit ganska lätt att hitta sina anfäder eftersom de bott och brukat samma gårdar som de ärvt generation efter generation. 


Ingmar vid inledningen av sin föreläsning.

Ingmars intresse för tåg och järnvägar hade börjat tidigt, då han ofta åkt tåg. Han har skrivit flera böcker om järnvägar. Han har arbetat åt Trafikverket i omgångar och varje gång han befunnit sig på platser med järnvägsanknytning så har han fotograferat och dokumenterat vad han sett. På antikvariat har han hittat gamla dokument och böcker om järnvägar och han har även besökt Riksarkivet för att kunna ta del av handlingar i sitt ämne. Under kvällens gång märkte man att han var mycket initierad i och intresserad av sitt ämne.

Efter en exposé över transportbehov genom tiderna med utblickar över Europa landade han i Blekinge med dess behov. Bl. a. fanns det planer på en kanal genom Blekinge från Karlshamn till Växjö. Den första järnvägslinjen i Blekinge var sträckan Kristianstad – Sölvesborg som invigdes i mars 1874. Samma år i juni invigdes sträckan Karlshamn – Vislanda och i augusti Karlskrona – Växjö. Vid invigningarna av järnvägssträckorna var det stor pompa och ståt. Loken var dekorerade med flaggor och girlanger. Stationerna hade man också smyckat och ibland byggt ståtliga äreportar. Oscar II var ofta den som invigde och därefter blev det galamiddagar för speciellt inbjudna gäster. Det blev många stationer utefter järnvägssträckorna och den som bidrog extra mycket vid finansieringen kunde få en station nära sitt hem och stationens namn kunde döpas efter dennes gård.

De flesta järnvägslinjer som byggdes i Sverige hade privata initiativtagare och finansiärer, men under andra världskriget (1942) förstatligades samtliga linjer. Organisationen av och uppbyggnaden kring järnvägar byggde i stor utsträckning på hur det var i det militära. Järnvägspersonal var mycket hierarkiskt indelade och varje tjänsteman hade en uniform med gradbeteckning. De som arbetade i och kring järnvägen hade ofta fri bostad. Det var strängt reglerat hur många rum man fick bo i. En stins t.ex. hade betydligt flera rum till förfogande än en stationskarl eller banvakt.  
Att bygga järnväg var ett mycket hårt arbete. 90 % av alla järnvägar byggdes med hjälp av handkraft. Men det gav uppsving för bygden. Olika hantverkare behövdes och kring stationerna byggdes samhällen upp.

Järnvägstationen blev ett nytt centrum i byn. Man gick dit för att få nyheter och se vilka som kom och for med tåget och naturligtvis för att få prata med någon. För att folk skulle veta när tågen kom och gick utformades tidtabeller som först infördes i tidningarna, men senare tryckes separata häften med tidtabeller upp. Ett problem man hade att brottas med var att olika orter i Sverige hade olika lokala tidangivelser. Först 1879 blev det normaltid för hela Sverige.


Blekingebanor som inte ingick i Blekinge Kustbanor © Skiss Ingmar Elofsson

Som mest hade Blekinge 8 järnvägslinjer: 1. Kustbanan Kristianstad - Karlskrona (blev helt klar 1889) 2. Sölvesborg – Älmhult 3. Listerbanan Sölvesborg – Hörvik 4. Karlshamn – Vislanda 5. Bredåkra – Tingsryd 6. Nättraby – Elmeboda 7. Karlskrona – Växjö 8. Karlskrona – Kalmar. 
Det kom många förslag på hur man skulle bygga ut järnvägsnätet. För Karlskronas del fick vi bl.a. veta att det planerades en utsträckning från järnvägsstationen via Borgmästarkajen och Björkholmen (eller dess närhet) till Saltö för att ha slutstation i en hamn för oceangångare! 

Allteftersom bilismen ökade minskade behovet av tågtransporter och idag finns bara tre järnvägslinjer kvar i Blekinge. Det är Karlskrona – Kristianstad, Karlskrona –Emmaboda samt Olofström – Älmhult. På den sistnämnda går dock ingen persontrafik.


Annika tackar Ingmar för den intressanta föreläsningen och överlämnar en gåva.

Den som vill veta mer om Blekinges järnvägshistoria kan gå till Ingmar Elofsson sidor på nätet: www.blekingebanor.se resp. www.emmabodabanan.se.


Bokhandlare Anette höll givetvis det ambulerande bokbordet öppet.

Eder utsände
Sten Ekenberg


Fotona är tagna av Thomas Johansson. 
Skiss och tidtabell är hämtade från Ingmar Elofssons hemsida och publicerade med tillstånd.