Kyrkbänkar i Blekinge

Det började med Förkärla kyrka i Ronneby kommun…

forkarla_kyrka39_1-kopia-2

”En varm och solig julidag gjorde jag det som jag länge tänkt, att köra ut till Förkärla kyrka. Jag tycker det är intressant att besöka de kyrkor som mina förfäder har gått till både i glädje och sorg. Det var inte mycket jag visste om kyrkan så gissa om jag blev överraskad när jag upptäckte alla dess namn vackert målade på bänkgavlarna. Och att de var från 1640 fascinerade mig oerhört. Det var ju dansktid! Man kan lägga märke till det på namn och stavning. Jag tyckte det var så pass av intresse för andra att jag beslöt mig för att skriva av namnen och publicera dem i Släkt-Eken”  (Släkt-Eken nr 3 september 1992).

Nu vill jag att ni alla som besöker vår hemsida ska få ta del av detta material och efter Förkärla gjordes samma procedur med Edestad och Hjortsberga kyrkor.

Annika Gylling 


Förkärla kyrka

Edestad kyrka

Hjortsberga kyrka


Bänklängd

Bänklängd eller stolrumslängd var en kyrkbok som angav hur kyrkans bänkar skulle fördelas mellan församlingsmedlemmarna. I den fördes det in uppgifter om var folk från olika gårdar eller familjer skulle sitta i kyrkan. Källa: Wikipedia
”Reformationens nya gudstjänstfirande krävde att kyrkorummet omorganiserades. För att i lugn och ro kunna lyssna till Guds ord och följa prästens undervisning behövde varje åhörare en egen plats i kyrkan. Därmed kom kyrkorna så småningom att fyllas med fasta bänkar som erbjöd plats åt alla åhörare. Till en början var det inte sällan endast fråga om avgränsade ståplatser, men med tiden erbjöd bänkarna också sittplatser. Kvinnor och män tilldelades olika delar av kyrkorummet.

Vanligast var att kvinnobänkarna stod på norra sidan medan männen höll till på den södra. På landsbygden var det vanligt att bänkplatserna tilldelades efter gårdarnas geografiska läge. De som bodde i socknens utkanter erhöll då de yttersta platserna.

Efter hand kom, både på landsbygden och i städerna, bänkplatsens placering att tillmätas social prestige. Platsens status graderades efter avstånd till både altare och mittgång. De bästa platserna var närmast mittgången i de främsta raderna. Med prestigen följde också tvister om hur bänkplatserna skulle disponeras och huruvida folk hade tilldelats sina rättmätiga platser.
Drottning Kristina utfärdade 1647 ”Patent angående träta och kiv om ställen och bänkrummen i kyrkan”.

Utdrag ur boken Bondetro och kyrkoro: Religiös mentalitet i stormaktstidens Sverige av Göran Malmstedt (2002).


Ett samarbete mellan SVAR-projektet (som då låg i Kallinge) och Blekinge Släktforskarförening

Avskrift – Annika Gylling
Fotografer – Mona Petersson, och Lars Olsson (senare Liljeberg)
Layout –  Lars Olsson (senare Liljeberg)