Ansedel Johan Corylander

1707-1775

Född 1707-01-17 i S:t Olai förs., Norrköping.
Död 1775-02-08 i Jämshög.

Johan Corylander Född 1707-01-17 i S:t Olai förs., Norrköping. Död 1775-02-08 i Jämshög.	F Nils Corylander. Död.



	M Christina Johnsdotter Rehn. Död.

Levnadsbeskrivning

Kyrkoherde i Jämshög 1766-1775
Född 1707-01-17 i S:t Olai förs., Norrköping.
Död 1775-02-08 i Jämshög.
Corylander, Johan, f. 17 jan. 1707 i Styrestad (enligt annan
uppgift i Norrköping), † 8 febr. 1775 i Jämshög. Föräldrar:
kyrkoherden i Styrestad, kontraktsprosten Nils Corylander och
Kristina Jonsdotter Rehn. Elev vid Linköpings gymnasium; student i
Lund 16 sept. 1721; disp. 19 juni 1725 (Dissertatio historica de
Roma ante Romulum; pres. M. Rydelius) och 3 maj 1729 (Tentamen
graduale historico-philosophicum de ominibus non plane
contemnendis; pres. M. Rydelius); fil. magister 19 juni 1730.
Informator för Johan Gyllenborgs son Jakob Johan; docent i
filosofiska fakulteten vid Lunds universitet 24 apr. 1734; adjunkt
därstädes 6 maj 1735; kurator för Östgöta nation 2 dec. 1735-18
juni 1739; uppehöll professuren i historia under professor K.
Stobæus' sjukdom och under vakansen efter hans död 23 febr.
1739-1742; erhöll akademiska konsistoriets rekommendation till
professuren i latinsk vältalighet och poesi vid Uppsala
universitet 13 okt. 1739; uppfördes på tredje förslagsrummet till
akademisekreterare i Lund 4 febr. 1741 och på tredje
förslagsrummet till professuren i historia därstädes 19 maj 1742;
erhöll i uppdrag att ordna Lunds universitets arkiv 12 okt. 1742;
uppfördes på första förslagsrummet till akademisekreterare 24 nov.
1742; uppehöll akademisekreterartjänsten 26 juni-dec. 1743;
bibliotekarie vid Lunds universitet 4 juni 1745; vid upprepade
tillfällen bisittare i akademiska konsistoriet; uppfördes på
tredje förslagsrummet till professuren i teoretisk filosofi 18
dec, 1746; uppfördes på första förslagsrummet till kyrkoherde i
Stävie och Lackalänga pastorat 14 okt. 1747 och på tredje
förslagsrummet till tredje teol. professuren 4 juli 1750;
prästvigd 8 maj 1751; assessor i domkapitlet under riksdagen
1751-52; erhöll 15 maj 1753 anmaning att jämte
bibliotekariesysslan föreläsa i historia literaria; uppfördes på
andra förslagsrummet till professuren i latinsk vältalighet och
poesi 26 apr. 1755; erhöll på förslag av riksens ständer 7 okt.
1756 en pension som poet å 600 dlr smt 20 okt. 1756; erhöll jus
suffragii vid filosofiska examina 15 dec. 1758; sökte
domprostbefattningen i Linköping 1763 (se K. utslag på C:s besvär
över förslaget 4 febr. 1763); uppfördes på tredje förslagsrummet
till kyrkoherde i Stävie och Lackalänga pastorat 16 dec. 1763;
kyrkoherde i Jämshögs och Näsums pastorat 7 juli 1766 (tilltr.
1767); prost 1767. Teol. doktor 15 juni 1752. Gift 18 aug. 1745
med Beata Juliana Berghman, f. 26 dec. 1718, † 26 juni 1798 i
Resmo, dotter till häradshövdingen Gustav Berghman. C. tillhörde
den krets av unga östgötar, som på 1720-talet samlades i Lund
omkring bröderna Rydelius, Andreas och Magnus den senare under en
lång följd av år inspektor i Östgöta nation. Första gång C:s namn
nämnes i nationens protokoll är 1723, då han, alltså blott
sextonårig, vid en sammankomst hos Andreas Rydelius höll en
oration om det poetiska studiets beröm och försvar; det var
signifikativt och något mer än ett vanligt vältalighetsprov, ty C.
skulle sedan vid mångfaldiga tillfällen visa, att poesien var hans
stora kärlek. Själv ägde han en poetisk åder, som han ofta och
gärna lät flöda. Han deltog flitigt i de disputationsövningar
nationsmedlemmarna emellan, som inspektor lät anordna, och
uppnådde småningom även att under sin faderlige vän Magnus
Rydelius' presidium få ventilera de obligatoriska
magisteravhandlingarna. Sedan C. 1734 anställts som docent i
filosofiska fakulteten, var han under ett årtionde en mångbetrodd
man vid Lundaakademien. Han uppehöll i fyra år Kilian Stobæus'
historieprofessur och arbetade med universitetsarkivets ordnande
och registrerande, ett arbete, där han dock snart synes ha lämnat
huvudbördan åt L. J. Colling. Han var kortare tider förordnad som
akademisekreterare, och hans hand möter även i filosofiska
fakultetens protokoll, han parenterade över Andreas Rydelius och
Kilian Stobæus och höll orationer på vers vid kanslerns besök i
maj 1743 och vid universitetets fest till minne av freden i Nystad
i okt. s. å. Under allt detta gav han varje termin privata
kollegier i literaria suecana, jure naturæ, logica och metaphysica
med flera delar av filosofien författade avhandlingar, den ena om
poesiens natur, uppkomst och nytta, den andra i moralfilosofi. När
1745 C:s gynnare, kanslern Johan Gyllenborg - C. hade varit
informator för dennes son Jakob Johan -, utnämnde honom till
akademiens bibliotekarie, kunde man hoppas, att han skulle rycka
upp biblioteket ur det lägervall, vari det sedan flera årtionden
befann sig. Han började också sin verksamhet med stor energi och
har äran av att hava lagt upp såväl den accessionskatalog över
nyförvärvade böcker, i huvudsak samma princip förblev i användning
under halvtannat århundrade, som ock en accessionskatalog för
manuskriptförvärven. Man synes också kunna spåra vissa försök att
komplettera bibliotekets magra bokbestånd. Men med tiden synes C.
ha slappnat av. Både han själv och hans svåger, P. O. Berghman,
som han fick placerad som sin amanuens och senare vice
bibliotekarie, togo efter hand sina uppgifter med påtaglig
nonchalans. Måhända får en förklaring till C:s bristande nit sökas
däri, att han långa perioder var sjuk. Därtill kom, att han fr. o.
m. 1753 fick full professorstjänstgöring, först som föreläsare och
sedan även som examinator i lärdomshistoria. Den nitiske kanslern
Nils Palmstierna hade upptäckt, att bibliotekarien enligt den 1749
antagna nya staten erhållit betydligt större lön (400 dlr smt) än
förr och professors rang. Tidigare hade emellertid
universitetsbibliotekarien haft att föreläsa i lärdomshistoria,
och Palmstierna förklarade nu, att historia literaria vore
studenter, varigenom de icke allenast få kunskap om böcker och
deras invärtes värde utan ock snille att utvälja de böcker, som
till deras vita genus fordras därför ånyo föreläsa i ämnet. C.
gjorde invändningar, men fick ett synnerligen onådigt svar. borde
göra något för den högre lönen och för att fäderneslandet med
tiden kan få tillgång på goda bibliotekarier börja föreläsa. Vice
bibliotekarien kunde lördagseftermiddagarne vara tillstädes i
biblioteket och gå studenterna till handa C. började hösten 1753
föreläsa över eller rättare utlägga K. A. Heumanns lilla
kompendieartade literariæ grundligt, ty ännu vt. 1756 hade han
icke hunnit längre än till den grekiska filosofien. Efter den
stora besvikelsen 1756, då C. icke erhöll den professur, han velat
ha, varom mera nedan, brydde han sig tydligen icke mera om att
föreläsa. Några år senare erhöll han emellertid en påminnelse av
kanslern. Han förklarade då, att han måste ha säte i filosofiska
fakulteten och examinationsrätt. Sedan detta i dec. 1758 beviljats
honom, återupptog han sina föreläsningar, där han slutat, och
hade, då han 1766 lämnade akademien, nått fram till omkring år
1000 e. Kr. Det har nämnts, att C:s huvudintresse var poesien. Han
var under mer än tre årtionden universitetets skald, med sina än
svenska, än latinska vers celebrerande akademiska fester av olika
slag likaväl som förnämligare begravningar och andra tillfällen,
då det krävdes, att poeten strängade sin lyra. I detta sammanhang
kan ock nämnas, att K. Nyrén, som tillhörde C:s umgängesvänner,
berättar, att C. älskade målro, än han kunde roa sina bordsgäster
med artigt skämt och glam över tidevarvets schablonmässiga
versfabricerande, men hans vers kunna ofta vara nog så fyndiga,
och i synnerhet hans latinska hexametrar lättflytande och
eleganta. Det torde heller icke lida något tvivel, att han bort
vara självskriven till universitetets speciella poesi- och
vältalighetsprofessur. Dess innehavare Nils Stobæus avled 1754,
och bland de många sökande var även C. Men bland hans konkurrenter
befann sig även professorn i praktisk ekonomi, J. H. Burmester,
veterligen fullkomligt inkompetent för den sökta befattningen men
enligt tidens absurda befordringsförhållanden såsom innehavare av
en oavlönad professur om möjligt berättigad till transport till
avlönad tjänst. Vid omröstningen inom konsistoriet gåvo alla
professorerna utom två första rummet åt C. under uttalande av
livligt erkännande åt hans förtjänster och placerade Burmester i
andra rummet. Men de två, f. ö. konsistoriets båda svagaste namn,
L. Liedbeck och L. Laurel, icke blott satte Burmester i främsta
rummet utan uteslöto C. helt från förslaget. Då rösterna enligt
praxis hopräknades utan hänsyn till graderingen av de sökande,
fick Burmester alltså de flesta rösterna och första rummet. Det
var tydligen en fullständig katastrof för C., han skyndade till
Stockholm, ingav vid riksdagen häftiga klagomål över sina båda
antagonisters vota, uppnådde visserligen, att ständerna infordrade
deras förklaring, men ådrog sig samtidigt kanslerns synnerliga
onåd och kunde icke hindra Burmesters utnämning. I stället erhöll
han som soulagemang ständernas förord att erhålla den pension,
benådad ganska besvärliga villkor, i vilka C. sig befinner, sedan
han efter många års tjänstetid och erkänd skicklighet numera ser
sig utan hopp att vinna befordran till eloquentiæ och poeseos
professionen, till vilken naturen honom i synnerhet ämnat och den
där även merendels har varit enda syftemålet av hans flit och
bemödande flera år under stor bitterhet men bilades äntligen 1761
genom kanslerns maktspråk med en högtidlig förlikningsskrift. En
bättre försörjning uppnådde C. först, då han 1766 erhöll Jämshögs
pastorat i Blekinge. Han hade tidigare flera gånger förgäves sökt
befordran även inom kyrkan och lyckades jämväl nu först efter en
befordringstvist, som åtföljdes av fortsatta stridigheter med hans
komminister, den förre kyrkoherdens son Johan Gabriel Billing. Om
C:s poetiska ambitioner för länge sedan äro glömda, har
eftervärlden med allt skäl högre värderat ett annat av hans verk,
berättelsen om Lunds domkyrka. Arbetet hade för sin tillkomst att
tacka en uppmaning av Lovisa Ulrika vid hennes besök i Lund 1754.
Redan året därefter hade C. sitt arbete färdigt. Då hade
emellertid redan en annan person, C:s efterträdare som
bibliotekarie, dåvarande rektorn vid Lunds katedralskola Gustav
Sommelius, sammanskrivit ett visserligen vida svagare och mera
kortfattat verk om Lunds domkyrka och även hunnit få det tryckt.
Det synes då som om C. låtit sitt arbete bliva vilande, ehuru det
redan mottagit en prydlig utstyrsel i rött skinnband för att
överlämnas till drottningen. Handskriften torde emellertid aldrig
ha kommit i drottningens händer; mot slutet av 1700-talet befann
den sig i biskop Olof Celsius' ägo och kom med hans
handskriftsamling till Uppsala universitetsbibliotek. Berättelsen
utgavs först år 1884 av M. Weibull, som i sitt företal påpekar,
att det givetvis varit för arbetets bedömande fördelaktigare, om
det fått träda inför offentligheten 1756. Men han framhåller
tillika, att C:s bok besitter för sin tid stora förtjänster och
vittnar om att han varit en av de mera framstående av den
historiska skola, som uppväxte i Lund omkring den svenska kritiska
historiens fader, Sven Lagerbring. Tryckta arbeten: Akad.
avhandl.: se J. H. Lidén, Catalogus disputationum, 2 (1779). - Tal
och verser bl. a. vid parentation över A. Rydelius 22 okt. 1738,
vid parentation över K. Stobæus 21 apr. 1742, vid kanslern greve
Johan Gyllenborgs besök i Lund 11 maj 1743, vid fest i anledning
av freden i Nystad 9 okt. 1743, vid fest i anledning av H. K. H.
Adolf Fredriks resa genom Lund i aug. 1749, vid fest i anledning
av prins Fredrik Adolfs födelse 24 juli 1750, vid parentation över
Fredrik I 30 sept. 1751, vid parentation över kanslern greve Johan
Gyllenborg 18 okt. 1752 (tr. i Det swenska biblioteket, utg. af C.
C. Gjörwell, D. 2, 1758, s. 63-119), vid hundraårsminnet av freden
i Roskilde 8 mars 1758, vid promotionen 22 juni 1766, vid
kronprins Gustafs och prinsessan Sofia Magdalenas förmälning 6
nov. 1766 samt vid jubelfesten 1768, allt vid Lunds universitet. -
Bröllopsverser bl. a. vid O. Husbecks bröllop 1729, C. Nyréns 1754
och J. Langebeks 1755; begravningsverser vid biskop T. Rudeens
likfärd 1729, kyrkoherde G. Follenius' 1731, prosten C. Livins
1733, kanslern greve C. Gyllenborgs 1747, professor A. Mollers
1758, landshövdingen friherre G. B. Staël von Holsteins 1763,
Gertrud Elisabeth von Liewens 1766. - Elegia ingifwen til Riksens
höglofl. ständer wid nu nyss förflutna riksdag (Den S W.
Mercurius, Årg. 2, 1756-57, s. 283-285). - Tacksäjelseskrift til
Riksens ständer (ibid., s. 356-361). - Anmärkningar vid . . . Pet.
Tordenschölds lefverne (ibid., 1764, s. 743-754). - En utmärkt
brefvexling af en utrmärkt theol. doctor, prosten och kyrkoherden
i Jemsiö herr Johan Corylander, med anmärkningar utg. af Thomas
Billing. Karlskrona 1767. 4:o. [Pamflett mot C. med anledning av
en konflikt mellan C. och företrädarens i Jämshög änka och barn.]
- Gustavologia, circa Gustavi III festum coronationis. . . 1772
(Thesaurus sveo-gothicus, ed. C. C. Gjörwell, T. I: 1, Sthm 1781,
s. 1-11). - Berättelse om Lunds domkyrka, på allernådigste
befallning författad. Utg. af M. Weibull. Lund 1884. (9), 188, (3)
s., 1 pl. Handskrifter: Berättelse om Lunds domkyrka (dedicerad
till drottn. Lovisa Ulrika; det för drottningen avsedda
orig.-exemplaret i UB, sign. S. 61; avskr. i LB). - Verser, UB
(sign. V. 250h och X. 2651). Källor: Lunds univ.-kanslers
skrivelser till K. M:t 28 febr. 1741 (meritförteckn.), 5 maj 1741,
17 aug. 1742, 26 jan. 1743, 26 apr. 1745, 11 juni 1747, 8 mars
1748, 6 aug. 1750, 10 juni 1755 (meritförteckn.), 1763 (ink. 27
apr.) och 1764 (ink. 20 mars) samt Lunds domkapitels skrivelser
till K. M:t 10 juli 1765 och 26 mars 1766, RA; handlingar i Lunds
universitets arkiv, Östgöta nations protokoll, LB. - Verser vid
C:s bröllop 1745; S. Cawallin, Lunds stifts herdaminne, 5 (1858);
J. H. Lidén, Dagboksanteckningar (Hist. tidskr. för Skåneland, 1,
1903); C. Nyrén, Charakters skildringar och minnen (1836); P.
Sjöbeck, Ett Lundaprogram från 1752 som väckte anstöt (1913); M.
L. Ståhl, Biogr. underrättelser om professorer vid universitetet i
Lund (1834); M. Weibull & E. Tegnér, Lunds universitets historia,
1-2 (1868). G. CARLQUIST.

Relationer och barn

Gift 1744-08-14.
Beata Juliana Bergman.

Född 1718-12-26.
Död 1798-06-26 i Resmo (Kalmar län).

Gustaf Fredrik Corylander. Född 1749-05-04 i Lund.
Död 1792-11-09 i Karlskrona Stadsförs., Karlskrona.

Framställd 2025-02-16 med hjälp av Disgen version 2023.
Startsida.