Ansedel Ola Nilsson

1836-1920

Född 1836-04-20 i Brännarebygden, Jämshög
Död 1920-08-12 i Rönåsa nr 2, Kyrkhult

Ola Nilsson Född 1836-04-20 i Brännarebygden, Jämshög Död 1920-08-12 i Rönåsa nr 2, Kyrkhult	F Nils Larsson. Född 1794-09-25 i Brännarebygden, Jämshög Död 1873-05-17 i Brännarebygden, Kyrkhult	FF Lars Sonesson. Född 1760-03-10 i Brännarebygden, Jämshög Död 1838-04-04 i Brännarebygden, Jämshög	FFF Sone Larsson. Född 1729 i Brännarebygden, Jämshög Död
			FFM Maja (Magnhild) Nilsdotter. Död 1818-03-07 i Brännarebygden, Jämshög
		FM Bengta Persdotter. Född 1754-11-11 i Jämshög nr 8, Jämshög Död 1831-07-23 i Brännarebygden, Jämshög	FMF Per Olsson. Född omkring 1701 Död
			FMM Karna Olsdotter. Född omkring 1716 i Jämshög nr 8, Jämshög Död
	M Bengta Håkansdotter. Född 1812-12-23 i Brännarebygden, Jämshög Död	MF Håkan Åkesson. Född 1778-12-31 i Brännarebygden, Jämshög Död	MFF Åke Håkansson. Född 1746-01-03 i Farabol nr 119, Jämshög Död 1801-03-27 i Brännarebygden, Jämshög
			MFM Karna Persdotter. Född 1753-05-03 i Brännarebygden, Jämshög Död
		MM Bengta Persdotter. Född 1790-12-13 i Skälmershult, Jämshög Död	MMF Per Björnsson. Född 1762-04-02 i Skälmershult, Jämshög Död 1841-02-21 i Skälmershult, Jämshög
			MMM Elna Jönsdotter. Född 1774-04-10 i Skälmershult, Jämshög Död 1849-08-23 i Skälmershult, Jämshög

Levnadsbeskrivning

LASSA-NESSE-OLA OCH NÄCKEN

En av de mest anlitade spelmännen i Kyrkhult kring förra
sekelskiftet, var Ola Nilsson i Björkefall, kanske mer känd som
Ola i Stampen, Lasse-Nesse-Ola eller Luringen. Han var kunnig i
lite allt möjligt och en så skicklig läkare att han kunde stämma
blod (det vill säga stoppa förblödningar) på en hel mils avstånd.
En dag begav han sig till Bräkneåns slingrande vassbeklädda
stränder för att jaga fågel. Plötsligt fick han se näcken ligga
och sola sig på en sandbank på andra sidan ån. Ola lufsade ner
till ån och ropade med sin gälla röst: "Hallå där, näck! Vakna så
jag får tala med dig!" Näcken spratt upp och vände sig om för att
dyka ner i vattnet. Men Ola var snabbare.
Med en fart som verkade omöjlig för en man i hans ålder tog han
bössan av axeln, siktade och sköt en ordentlig hagelsvärm rätt i
baken på näcken. Oknyttet gav upp ett avgrundstjut och blev
liggande livlös i vattnet. Ola vadade ut till sitt offer och tog
åter till orda. "Jag har ett förslag. Om du lär mig några av dina
näckpolskor, så ska jag plocka ut allt hagel och sätta på ett
ordentligt bandage." "Kör till," gurglade näcken. "Men ta det
försiktigt!"

Det gjorde Ola också, och de närmaste veckorna fick han av näcken
lära sig de mest otroliga och svårspelade melodier han någonsin
hört. Det var lite kusligt också, ty det var inte alltid fiolen
slutade spela när Ola ville det. Ibland kunde det till och med
hända att instrumentet mitt i natten drog av en egen trudelutt där
det hängde på väggen.
Nu ville förstås alla ha Ola till att spela så fort det var dans
och avundsjukan bland de andra spelmännen spred sig lika snabbt
som Olas berömmelse.
Så småningom blev Ola inbjuden att spela på ett bröllop av
grandios kaliber. Traktens andra spelmän var också där och
tillsammans bildade de en imponerande orkester med Ola som
förgrundsfigur. Det fanns mat och sprit i överflöd för den
hungrige och törstige. Ola var inte precis den som spottade i
glaset, och snart hade de andra spelmännen supit honom så full att
han knappt kunde stå på benen, än mindre hantera en fiol. För
säkerhets skull skar de även av strängarna på hans instrument.
Några minuter innan det skulle bli dans lyckades Ola iallafall
kvickna till. När han fick se sin trasiga fiol sprang han bort
till de andra spelmännen och frågade om han kunde låna strängar av
dem. Det kunde han förstås inte, men näckens skola hade lösningar
även för sådana problem. Ola drog upp några enerötter och spände
dessa som strängar på fiolen. Snart lät instrumentet lika vackert
som det brukade.
Dansen började och Ola klämde i med en av sina värsta näckpolskor.
Men det var något märkligt med musiken som ljöd ur de nya
strängarna. Folket som dansade började alla röra sig snabbare utan
att de egentligen ville det. Strax tappade även de sura spelmännen
sansen och gav sig in i det yrande tumultet.
Gamlingar, sjuklingar och halta kastade sina kryckor för att ta
sig en svängom. Till slut började till och med möblerna och
husdjuren dansa. Ola stod uppe på en stubbe och gned fram den
medryckande musiken så att stråken glödde, till synes helt berusad
av de trolska tonerna. Ögonen brann i skallen på honom, lika gröna
och tomma som näckens egna.
Plötsligt gav sig sällskapet av, dansande och snubblande, ut från
gården och över den närliggande ängen - rakt ner mot den brusande
forsen. Själv hade Ola börjat dra sig uppåt skogen med bruden som
viljelöst följe. Det hela kunde ha tagit en ände med
förskräckelse, om inte de improviserade strängarna blivit så
överhettade att de till slut brustit. Musiken tystnade och de
dansande föll utmattade till marken. Även Ola föll ihop,
genomsvett och med en stråkarm som kändes som gelé. När han kom
till sans igen kunde han inte minnas någonting av den vilda
dansen. Inte heller att han försökt lura med sig bruden till
skogs. Från det att han lade stråken mot strängarna tills musiken
tystnade kunde han bara erinra sig ett dimmigt töcken.
Men de rasande arrangörerna av bröllopsfesten trodde honom inte
det minsta, utan stämde honom för att, som det stod, "ha begagnat
älvaspel". Därefter var det slut med speluppdrag för
Lasse-Nesse-Ola.
Återberättat av Richard Svensson

Relationer och barn

Gift 1863-05-01 i Jämshög
Inga Larsdotter.

Född 1837-06-14 i Snöfleboda, Jämshög
Död 1900-07-09 i Björkefalla, Kyrkhult

Framställd 2025-09-21 med hjälp av Disgen version 2025.