Ansedel Peder Ragvaldsson Fargalt

Död.

Peder Ragvaldsson Fargalt Död.

Levnadsbeskrivning

Död.
Fargalt, konventionellt, efter vapnet (>fargalt>, d.v.s. vildsvin) bildat släktnamn på en medeltida frälsesläkt, som redan tidigt hade betydande jordegendom, småningom kom att tillhöra högfrälset och huvudsakligen var knuten till Södermanland. Vapnets tinkturer anges i målad vapenbild i Tövsala kyrka (Åbo o. Björneb. län) som svart och gult (Hausen, 1882, nr 78, jfr förordet), av Peringskiöld som svart fargalt i fält av guld.

Ätten härstammar från väpnaren Ragvald Karlsson, som beseglar 1334 i Östergötland (DS nr 3084; sigill) och 1345 i Södermanland (DS nr 4011). Att döma av sigill, fadersnamn och hemort är väpnaren Nils Ragvaldsson (sigillerar 1342 enl. Genealogica 75, fol. 241 v, RA [jfr Register å dokument, Misc. 10: 53 HA: s dep., RA] och 1345, DS nr 3954, namnes även 1359, RPB nris 417, 418) hans son. Denne hade tre söner Ragvald, Anders och Magnus Nilsson, av vilka de två förstnämnda råkade ut för bannlysning 1358 (RPB nr 365; om Magnus jfr Geneal. 41, fol. 204 v, RA). Den förstnämnde väpnaren Ragvald Nilsson (f. omkr. 1328) var häradshövding i Oppunda (Söd.) 1355 (DS nr 5123) och ännu 1361 (RPB 506) samt ägde Gräfseboda (nuv. Haneberg) och Hedensö (båda i Näshulta sn, Söd.). Han är särskilt bekant genom Birgittas kanonisationsprocess (utg. av Collijn), som berättar, att Ragvald den 23 aug. 1374 fick slaganfall på Hedensö, varvid han blev skev i ansiktet och lam i halva kroppen. Sedan man genom tärningskast utrönt, att man borde anropa den redan då såsom helig ansedda Birgitta Birgersdotter, avlade Ragvald pilgrimslöfte, förlamningen begynte gå tillbaka, och han vallfärdade till Vadstena, där man fick se honom "helt frisk, rosig i ansiktet och med välfödd kropp". Ryktet om undret gick vida omkring. Han levde ännu 1388 (RPB nr 2378). Hans maka Ingegerd Karlsdotter var dotter av väpnaren Karl Dansson (Stjärnbjälke) och Ingeborg Magnusdotter (oäkta Folkungaätten). Troligen hade Ragvald ärvt Hedensö i Österrekarne efter svärfadern. Ragvald Nilsson hade en dotter och två söner, prebendaten i Strängnäs Karl Ragvaldsson (nämnes 1382– 1401) och väpnaren Magnus Ragvaldsson (nämnes 1399– 1419). Den sistnämnde ägde Hedensö (SD nr 570) och Gräfseboda (E 176, fol. 11 r, UB), ävensom annan jord i Södermanland, Östergötland och Uppland. Han begrovs 6 febr. 1419 i Vadstena klosterkyrka (i Vadstenadiariet kallas han då väpnare från Uppland, 'armiger de Uplandia'), jämte hustrun, som dött en kort tid före honom. Son till dem var väpnaren Ragvald Magnusson, som nämnes från 1426 (28 april, perg., RA) och levde ännu 1469 (Hist. handl., 16: 1, s. 28, not 68). Han ägde Hedensö samt Västerby i Tumbo (Västerrekarne; Hadorphs stora kopiebok E 73– 76, maskinfol. 191 v; Örnhielm, Dipl. 11, s. 304), vidare Herrborum i Skällviks sn (Ög.) – troligen hustruns arv- eller morgongåvogods (perg. 2 och 19 jan. 1463, RA) samt västgötska och närkingska gårdar, som voro hustruns arvegods. Han var gift med Katarina Svensdotter, dotter av väpnaren Sven Pik (Personhist. tidskr., 1909, s. 19). De hade flera barn, bl. a. väpnarna, riksråden och lagmännen Peder Ragvaldsson (F. 1), nämnd 1463– 99, och Erik Ragvaldsson (F. 2), nämnd 1463— 94, samt Karl Ragvaldsson, fogde på Åbo slott, nämnd 1463– 72 (perg. 2 jan. 1463, RA; FMU, 4, nr 3487); den sistnämndes vapensköld finns målad i Tövsala kyrka (Hausen, 1873, s. 28 f., och 1882, förordet och nr 78). Med Peder Ragvaldsson synes ätten ha utdött på manssidan. Han efterlämnade två döttrar (Anna Pedersdotter Bielkes släktbok, fol. 32 v, Riddarhuset; perg. 9 juli 1519, RA), Margareta Pedersdotter, g.m. väpnaren Klas Kyle, och Karin Pedersdotter, g.m. (sin systers svåger) väpnaren, slutligen lagmannen på Öland Johan Kyle.

Relationer och barn

Gift.
Ingeborg Ragvaldsdotter Puke. Död.

Margareta Pedersdotter Fargalt.

Född 1480 i Erstavik (Stockholms län).
Död i Erstavik (Stockholms län).

Framställd 2025-02-16 med hjälp av Disgen version 2023.
Startsida.