Ansedel Ingeborg Ragvaldsdotter Puke

Död.

Ingeborg Ragvaldsdotter Puke Död.

Levnadsbeskrivning

Död.
Puke, af Puke, var en svensk adelssläkt, som enligt traditionen härstammade från den medeltida frälseätten Puke.

Som stamfader uppger Gabriel Anrep i släktens artikel i Svenska adelns Ättar-taflor, en artillerikapten i holsteinsk tjänst och konspiratör Johan Puke (1726– 1756). Han fick 1751 en son, Johan af Puke med Maria Regina Branting, dotter till majoren Johan Branting och Regina Elisabeth Klöfverfelt, men hann inte ingå äktenskap med henne.

Deras son generalamiralen och statsrådet Johan Puke (1751– 1816) adlades 1797 med namnet af Puke, upphöjdes i friherrlig värdighet 1809 med namnet Puke under nummer 328 och till greve 1815 på samma namn under nummer 122. Johan Puke den yngres hustru var Christina Charlotta Gjertta vars mor tillhörde ätten Bäck i Finland. De fick sju barn, varav yngsta dottern var gift med läkaren Johan Ludvig Kruse.

Ätterna utslocknade med hennes yngste bror, konteramiralen och chefen för Förvaltningen av sjöärendena, greve Folke Magnus Puke (1797– 1857), som blivit friherre och sedan greve allt eftersom äldre bröder avlidit.
Puke, släkt, som härstammade från riddaren Ragvald P (d tidigast 1308). Han var bland kung Birgers löftesmän vid dennes förlikning i Örebro 1308 med sina bröder, hertigarna Erik och Valdemar, varför man har anledning betvivla äktheten i ett endast i senare vidimation känt brev, som är daterat föregående dag, och i vilket hertig Erik nämner honom bland sina råd. Hans änka Katarina Karlsdotter bodde i Kosjöhult i Simonstorps sn i Östergötland och var dotter till lagmannen i Tiohärad Karl Ingeborgsson (Lejonbalk; bd 22, s 515) och Ulfhild Sigtryggsdotter (Boberg), vars mor möjligen var halvsyster på fädernet till Birger jarl. Dotterson till Ragvald P var sannolikt riksrådet Kettil Glysing (bd 17, s 165), som särskilt i yngre år ofta kallades Puke Glysing. Bland Ragvald P:s söner var den omyndige kung Magnus' kansler, riksrådet och dekanen Filip Ragvaldsson (bd 16), som vid ett tillfälle kallas Filip P.

Den sistnämndes bror Kettil P (d tidigast 1336), som i sitt sigill och i ett brev kallas Kettil Ragvaldsson, namnes tidigast 1310, då han i Helsingborg var bland kung Birgers löftesmän vid dennes förlikning med sina bröder och i densammes revers till den danske kungen. Han blev riddare vid kung Magnus' kröning 1336 kort före sin död och begravdes i Alvastra kloster. En av hans döttrar blev mor till östgötalagmannen magister Nils Jonsson (Rickebyätten) och till Vasaättens stammoder, och en annan blev i äktenskap med en bror till ärkebiskopen Birger Gregersson (Malstaätten; bd 4) mor till riddaren Kettil Johansson (Malstaätten; bd 25, s 41), vilken i drotsen Bo Jonssons (Grip; bd 5) testamente 1384 förekommer som suppleant för sin morbror marsken Erik Kettilsson eller Erik P (se nedan). Med den sistnämnde, som blev mormors far till de danska riksråden Olof och Äke Axelsson (Tott), dog den agnatiska släkten P ut på manssidan.

Släktnamnet fortlevde emellertid genom att Ragvald Erengisleson (d något av åren 1381-84), en av Filip Ragvaldssons och Kettil P:s syster Benedicta Ragvaldsdotters (d tidigast 1350) söner i hennes äktenskap med Erengisle Petersson (Bonde; bd 5, s 311), ibland kallade sig Ragvald P. Han namnes som norskt riksråd i 1371 års fredstraktat mellan kungarna Håkan och Albrekt, och Albrekt konfiskerade hans sv gods (Engström).

Hans son Peter Ragvaldsson (d något av åren 1424-28) blev far till tre söner med namnet P. En av dem, Ragvald P(d tidigast 1449), deltog i mötet i Vadstena 1436, där stillestånd slöts mellan kung Eriks ombud och det sv riksrådet. Enligt en vid Karlskrönikans slutredigering struken uppgift skall han ha varit den ene av de båda män som genom sitt avslöjande för Karl Knutsson blev den utlösande faktorn till upprorsledaren Erik P:s (jfr nedan) avrättning 1437. Ragvald P deltog också i unionsmötet i Kalmar 1438, herredagen i Arboga 1440 och Kalmarmötet 1441, men ättartavleuppgiften, att han var riksråd, är oriktig (Löfqvist). Åtminstone 1441-48 (jfr bd 27, s 56) var han emellertid lagman i Östergötland, och våren 1449 (Sparre; jfr perg:brev) blev han riddare. Denna kognatiska gren av släkten P dog ut på manssidan med P:s ende son, som hette Peder Bonde (d 1469) och stupade i striden vid Herrljunga i Västergötland. Den sistnämndes syster Ingeborg Ragvaldsdotter blev gift med riksrådet och lagmannen i Södermanland Peder Ragvaldsson (Fargalt; bd 15). Systerson till Ragvald P var den kort före sin död 1470 till ärkebiskop i Uppsala postulerade dekanen i Linköping Tord Petersson, även kallad Tord Bonde eller Tord Bonde Petersson.

Relationer och barn

Gift.
Peder Ragvaldsson Fargalt. Död.

Margareta Pedersdotter Fargalt.

Född 1480 i Erstavik (Stockholms län).
Död i Erstavik (Stockholms län).

Framställd 2025-02-16 med hjälp av Disgen version 2023.
Startsida.