Ansedel Johan Dahl

1874-1958

Född 1874-02-23 i Ilstorp nr 1, Andrarum
Död 1958-08-16
Johan Dahl
Född 1874-02-23 i Ilstorp nr 1, Andrarum
Död 1958-08-16
F Gustaf Dahl.
Född 1838-04-01 i Eljaröd
Död 1911-01-20 i Ilstorp nr 1, Andrarum

   
 
   
 
M Bengta Olsdotter.
Född 1835-01-28 i Andrarum
Död 1883-08-16 i Ilstorp nr 1, Andrarum

   
 
   
 

Levnadsbeskrivning

Dragon Gustaf Dahl i Ilstorp och Andrarums socken hade gjort den
karriär och även lyckats friköpa ett litet torp. Där föddes som
näst yngst bland sju syskon sonen Johan den 23 februari 1874.

Efter uppväxt och konfirmation skulle Johan, som seden var och
uttrycket lydde, “ut och tjäna”, vilket först ledde till en
drängtjänst i Tjörneröd. Därifrån sökte han sig till en gård på
Lyngby nr 14 i Everöd, där han kom att stå skriven i osedvanligt
många år. Johan gjorde dock avbrott i arbetet på gården först för
att göra sin militärtjänst – även om det inte fanns allmän
värnplikt i senare form var mönstring och viss övningstid
föreskriven. Han skrevs in vid Skånska Dragonregementet i Ystad.
Som värvad fick han då sitt namn ändrat till Dahlqvist.

Efter återkomsten till Everöd, ett stationssamhälle, där linjerna
Åhus–Tollarp och under utbyggnad varande Långebro-Brösarp möttes,
fick (som det står i kyrkoboken) “inhyses dragon” Dahlqvist
anställning vid nybildade Östra Skånes Järnvägar, ÖSJ, som hade
stor lokstation och huvudverkstad i Tollarp. I lokverkstaden fick
han lära sig allt vad en ung man med sikte på lokmannayrket måste
kunna för att bli befordrad på ånglokstiden.

Vid de enskilda, bolagsägda järnvägarna fanns det inte så många
befattningar och lönerna var inte alltid så goda som vid Statens
Järnvägar (SJ), men där måste man vara beredd på förflyttningar
långt från hemtrakten. I båda fallen kunde det emellertid dröja
åtskilliga år innan man nådde förarplatsen.

Johan Dahlqvist blev snart lokputsare, en syssla som innebar att
ta hand om loken då de efter dagens turer kom i stall, rengöra dem
och med oljade trasor blanka upp plåt och maskindelar, fylla på
smörjolja till alla lager, hålla “backfyr” och lagom vattenstånd i
pannan, fylla på kol- och vattenförråden och ha loken klara till
nästa dags turer. Det kunde bli nattskift. Vissa dagar skulle ett
lok tömmas på vatten och få pannan rengjord från kalkavsättningar
med hjälp av rensredskap och spolning. Som putsare hade Dahlqvist
480 kronor i årslön – men priser och hyror låg också på andra
nivåer då än idag.

Lokputsaren lärde det mesta om ångloket och var även anförtrodd
att köra det några meter till vattentag och kolbrygga. Väl kunnig
blev Dahlqvist uttagen som extra eldare, och 1904 befordrades han
till ordinarie lokeldare med 720 kronor i lön. En lokförare vid
ÖSJ hade då 1’140 kronor om året, ungefär lika mycket som en stins
på större stationer.
År 1905 flyttade lokeldare Dahlqvist till Kristianstad för att
tjänstgöra på snälltåget Kristianstad–Tollarp–Eslöv (varifrån SJ
drog vagnarna till Malmö), ÖSJ del i förbindelsen
Karlskrona-Malmö, vilken först år 1955 lades om över Hässleholm.

Lokeldare Dahlqvist fick sin nya bostad i ett hus vid
Barbackagatan längst norrut och intill
Kristianstad–Hässleholmsbolagets gamla lokstation där även ÖSJ
hade några utrymmen för sina lok.

Det var emellertid inte bara närheten till arbetsplatsen som
gladde Johan Dahlqvist. I huset bodde änkan Karna Lagergren,
inflyttad från Everöd med dottern Mina, född 1871. Johan och Mina
var bekanta, och på hösten 1905 gifte de sig. Året därpå föddes
deras enda barn, dottern Astrid Wilhelmina. Familjen utökades för
en tid med en fosterdotter. Minas mor dog 1907.

I samband med ändringar i Johans tjänstgöring flyttade familjen
1909 ut till Norra Åsums socken och Vilans dåvarande
municipalsamhälle, numera stadsdel i Kristianstad. Här hade ÖSJ
sin ändpunkt till 1919, Långebro station på Hedentorp, vilken
ständigt utökades och blev bolagets största. Vid öppnandet av
förbindelsen in till Kristianstad Centralstation stationerades
även de största loken med personal på Långebro.
Vid samma tid befordrades Dahlqvist till lokförare.
Järnvägsbolaget hade på sin tid inköpt hela Hedentorps egendom för
stationsbygget, och ÖSJ upplät tomter åt personal som ville bygga
ett eget hus. Familjen Dahlqvist kom således att bosätta sig på
Hedentorp nära linjen mot Brösarp och Ystad med kort väg för Johan
från hemmet till lokstationen, vilken var i bruk tills ÖSJ åt 1936
införlivades med Kristianstad–Hässleholms Järnvägar och större
delen av verksamheten på Långebro station centraliserades till
Kristianstad.

Då hade emellertid Johan Dahlqvist avgått med pension regelmässigt
vid 60 års ålder, 1934. Lokförarlönen hade stigit med åren, och i
pension fick han nu 2’013 kronor årligen, vartill kom visst
tillägg.

Hustrun Mina gick bort 1942, varefter Dahlqvist överlät bostaden
och flyttade hem till dottern och hennes familj ute på Hammar.
Svärsonen var för övrigt uppvuxen i ett stinshem; Hammarlunds
station. Det var inte ovanligt att bekantskap mellan
järnvägsanställda ledde till familjära knytningar.

På ångloken av äldre typ kunde det vara ohälsosamt dragigt och en
hel del ljud från maskineriet och hjulens gång på spåret.
Vintertid, kanske med snöstorm, var sikten svår och man måste
försöka se från öppna sidofönster. När eldaren öppnade fyrluckan
för att skyffla in kol, stack den lysande värmen från eldstaden i
ansiktet och bländade, men på ryggen kunde man ha frostkallt. Päls
och pälsmössa ingick i klädseln. Johan Dahlqvist var en ånglokens
man av gamla stammen, lugn och säker, och han klarade sitt arbete
med hälsan i behåll.

Med många års trogen tjänst åt järnvägen och samhällsutvecklingen
bakom sig, gick lokföraren Johan Dahlqvist ur tiden den 16 augusti
1958.

Framställd 2025-09-21 med hjälp av Disgen version 2025.