Källa: Nils-Arvid Bringéus, Arbete och redskap. Materiell folkkultur på svenska landsbygden före industrialismen. Malmö 1991

551 st nya stenhuggare som julklapp!

Ny projektledare
I juli tog jag över Stenhuggarregistret då Kerstin Carlsson gick i pension. Det var mitt förslag att vi på SVAR-projektet skulle starta upp registret och Kerstin fick börja med registreringen. Anledningen till förslaget var att jag visste lite grand om ämnet eftersom min morfar Hjalmar Gylling, min morfars far Sven Petter Olausson Gylling och min morfars farfar Olaus Niklasson var stenhuggare. De var stenhuggare på Jordö, Listerby sn, Almö, Förkärla sn och i Tjurkö sn.

Nu finns det totalt 4 749 stenhuggare/stenarbetare och 22 102 st personer i registret. 

Källor som kontrollerats
Jag har gått igenom flera källor och lagt till fler stenhuggare, t ex från Karlskrona amiralitetsförsamling på 1700-talet. Det är inte komplett, mer kommer efter hand. Jag har även gått igenom vilka som var stenhuggare på 1880-talet i Karlskrona stadsförsamling. Jag har inte bara lagt in källan för födelse-, vigsel- och dödboken, utan jag har även lagt till källor från husförhörslängderna och Sveriges dödbok v 6. Allt för att det ska bli lättare för att gå vidare i forskningen!

God Jul och Gott Nytt År

Annika Gylling
projektledare Stenhuggarregistret

Stenbrotten i Blekinge år 1900

I boken Geologisk beskrifning öfver Blekinge län (se lästips till höger) finns en karta från 1900-talets början som visar var stenbrotten fanns och vilka som ägde dem. Klicka på kartan för en större bild.

Tveka inte att höra av dig om du hittar något som inte stämmer eller har kompletteringar till. Använd gärna rapportfunktionen i registret eller skicka e-post till stenhuggare@blekingesf.se

OBS! På grund av det arbetssätt som stenhuggarregistret för närvarande hanteras på kommer id-numrena på personerna i registret att ändras vid varje uppdatering. Detta betyder att om du har länkat eller sparat id-nummer i din forskning bryts dessa länkar. 

Registret uppdaterat julafton 2014


Vad är stenbunden sidd?

En av våra medlemmar ställde följande fråga:
"I de historiska kartornas ägobeskrivningar förekommer ordet sidd, tex stenbunden sidd, som beskrivning av marken. Jag har sökt men ej funnit någon förklaring till detta ord."

Vi tog kontakt med SGU (Sveriges Geologiska Undersökning) och fick nedanstående svar från Sten-Anders Smeds statsgeolog, fil.dr:

"Vid googling efter "stenbunden sidd" hittade jag ett biologiskt examensarbete från högskolan i Kristianstad där uttrycket förekommer i tabeller hämtade från ett laga skifte från 1834-1835 (Laga skiftes karta. Kyrkhult.) Eftersom ordet sidländ backe även förekommer i tabellen, finns en viss sannolikhet att uttrycket sidd helt enkelt är en förkortning för sidländ(backe). Helt enkelt lantmätarslang från 1800-talet."



Anor från 1700-talet
Granitbearbetningen i Blekinge har anor från 1700-talet då den var känd som mycket högt utvecklad i Karlskrona, där man använde granit och gnejs till byggandet av befästningarna och varvet. Detta var unikt då man i resten av Sverige inte använde sig av dessa hårda bergarter.

Kustgnejs © Sveriges geologiska undersökning
Blekinges landskapssten - Kustgnejs.

Kustgnejs – Blekinges landskapssten
Blekinges landskapssten är kustgnejsen. Den är gnejsig, som betyder "randig" i vitt och grått, och består i huvudsak av kvarts och fältspat med inslag av biotit (en glimmer). Den kallas kustgnejs för att den uppträder nära kusten. Den är vanligast förekommande i västra Blekinge. Idag används kustgnejsen som råvara för makadam.

Gat- och kantsten
Att gatstenstillverkningens vagga stod i Blekinge berodde på vår närhet till havet för sjötransporter och lättillgängligheten av granit. Under dessa år bröts det sten på ca 1 300 större eller mindre stenbrott i Blekinge. Spåren av dessa är många vattenfyllda stenbrott och högar av skrotsten runt om i naturen.

När det rådde "stenfeber" i Blekinge, lyckades de skickliga stenhuggarna tukta den vrånga gnejsen till regelbundna block. Då var närmare 4 000 personer sysselsatta med att hugga sten i över tusen blekingska stenbrott. Tyskland var i stort behov av gatsten och detta bidrog till att de större stenbrotten växte fram.

Wolffen startade stenhuggeri
En pionjär var Franz Herrman Wolff (1826-1886), tysk fortifikationsingenjör, som 1856 öppnade sitt första stenhuggeri i Åryds socken, på öarna Dragsö och Tjärö utanför Karlshamn samt på Eriksbergs gård. Det han mest förknippas med är dock den verksamhet som han startade 1862 på ön Tjurkö i Karlskrona skärgård.

Wolffs lät inkalla många utländska arbetare för att lära svenskarna att hugga sten och även svenska stenhuggare sändes till Tyskland för att arbeta vid stora hamn- och kanalbyggen. Än idag lever de utländska stenhuggarefternamnen kvar såsom exempelvis Mazetti, Giorgio och Bizzozero.

En annan företagare, som är känd inom den blekingska stenindustrin var A K Fernström som kom från den danska ön Bornholm.

Livligt arbetsutbyte
Inom länet var det ett livligt utbyte av arbetskraft mellan de olika stendistrikten. Dessutom reste man till Bohuslän, Bornholm, sydöstra Norge och Tyskland när arbetstillgången försämrades i Blekinge.

Blekinges stenhuggarepok varade mellan 1860-1930. Den gav exportinkomster och försörjning åt ett stort antal människor, när jordbruksnäringen inte kunde försörja den ökande befolkningen.

Stenhuggeriet var mycket dammalstrande och lungsjukdomarna tuberkulos och silikos (stendammslunga) var vanliga. Även ögonskador p.g.a. kringflygande stenflis och flitter hörde till vardagen.

På 30-talet när stenindustrin sjöng på sista versen blev stenhuggarnas framtida försörjning en angelägenhet för staten. I Karlskrona startades en yrkesskola i början av 30-talet och där fick de arbetslösa stenhuggarna lära sig andra yrken.


Katalogskydd
Innehållet i Stenhuggarregistret skyddas av katalogskyddet enligt §49 i Upphovsrättslagen¹. Enskilda uppgifter får gärna publiceras och användas för forumdiskussioner eller egen forskning så länge källa anges.

Skyddet innebär att det är förbjudet att kopiera eller använda en större mängd information ur databasen och göra det tillgängligt för allmänheten utan upphovsmannens tillstånd.

¹notisum.sesv.wikipedia.org

Den sökbara versionen av Stenhuggarregistret sjösattes på Julafton 2010.